Auroras jubileumsnummer

På webbplatsen tidskrift.nu finns en presentation av Auroras jubileumsnummer, nr 1-2 2017, som utkom för någon månad sedan.

Romantikens återkomst - Romantiska förbundet 60 år

Romantiken uttrycker en naturlig känsla inför det oändliga och vill korrigera civilisationen, när den alltför mycket litar till materialismen.

Program på ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41
söndag den 15/10 kl. 13.30-15.00:

Ordföranden Alfonso Ambrossi hälsar välkommen och berättar om Romantiska förbundet och dess tillkomst på Östgöta nation, Uppsala, 20 maj 1957.

Erik Lindberg talar om Harald Forss och 50-talets litterära romantik. Katarina Wallin berättar personliga minnen från sina möten med Harald Forss.

Jonas Ellerström talar om Lars Englund, medgrundare av RF.

Andreas Björsten läser dikter av Bo Setterlind och Bengt Jändel, två av Romantiska förbundets grundare.

Fri entré, alla välkomna!

Arrangörer: Romantiska förbundet, DELS och ABF Stockholm.

Bilder från Uppsala

Här finns en bildkavalkad från Romantiska förbundets trevliga resa till Uppsala för två helger sedan. Personligen kom jag för sent med pendeltåget men vi fick en fin introduktion till Östgöta nation där RF bildades den 20 maj 1957.

50-talet och de litterära grupperingarnas år

Så här långt efteråt kan man se på ett lite förvånande sätt att 50-talet var tiden framför andra vad gäller uppkomsten av litterära grupperingar och poesigrupper. Först ut att nämna är naturligtvis Metamorfosgruppen som uppstod 1951 ur spillrorna av FUK (Föreningen Unga Konstnärer) där poeter som Paul Andersson, Lasse Söderberg och Petter Bergman ingick. Man ordnade dansarrangemang med poesiläsningar på Restaurang Tunneln vid Sveavägen. Från 1952 gav man med Lennart Nilsén-Somre som promotor ut en serie stencilerade lyrikhäften med syltburksetiketter som gavs stor och ökande uppmärksamhet, inte minst med utgivningen av Paul Anderssons häfte ”Elegi över en förlorad sommar” 1953, som hyllades stort av Karl Vennberg i Aftonbladet.

Följande utspel av just Paul Andersson, vid en offentlig uppläsning på Klara Folkets Hus 1951, utgör något av ett manifest för den svenska nyromantikens gryning. Samtidigt är det så personligt hållet att det också kan liknas vid ett manifest för en person; nämligen poeten själv.

Fyrtiotalismens fixerade synsätt i det redan förlorade och sterila beklaganden har äcklat mig fram till romantiken som jag hoppas också har en plats för mig trots att jag vägrar att engagera mig i det som omger mig. Jag vägrar emedan inget krig och ingen fred kan förändra de ting som utlöser mina visioner och emedan mina upplevelsers uttryck aldrig har någon social uppgift.
(citerat efter Andreas Gedin i ”Ett andetag djupt är livet”, Paul Anderssons samlade dikter)

Det är ett ståtligt ställningstagande för rätten att inte göra några ställningstaganden, och måste naturligtvis ses mot bakgrund av efterkrigstidens atombombsvånda (som väl aldrig riktigt har stillnat sedan dess).

Den andre av den svenska nyromantikens förgrundsfigurer är förstås Bo Setterlind, som på sätt och vis borde nämnas före Paul Andersson, då han debuterade redan 1948 med Månvagga på Bonniers förlag. Setterlind rörde sig delvis i samma kretsar som Metamorfos och kunde delta i deras uppläsningar. Ibland i pressen misstogs han rentav för en medlem i Metamorfosgruppen. Dock tillhörde han en äldre och mer etablerad generation.

När jag förr om åren tänkte på Bo Setterlind och Paul Andersson, tänkte jag på dem som två helt olika förgrundsgestalter. Men ju längre tiden har gått, desto mer ser jag deras likheter. Bägge var faderlösa, bägge hade en egendomlig klasslöshet, då de trots fattigdom gärna uppträdde välklädda på ett lite flamboyant sätt. Bo Setterlind dock mer strikt och borgerlig, som jag uppfattar det.

Paul Anderssons narkotikamissbruk och flörtande med tillvarons nattsidor hade ingen riktig motsvarighet hos Setterlind, som var en ljus besjungare, men även han bekant med tillvarons mörkare sidor.

Intresset för Paul Anderssons verk och liv finns kvar hos nya generationer, trots en begränsad produktion. I jämförelse är väl ingen svensk betydande poet som Bo Setterlind underrepresenterad i offentligheten. Ingen av hans många diktsamlingar finns i dag tillgänglig i nätbokhandeln, inte heller någon samlingsvolym. Det enda som finns enkelt tillgängligt är tre dikter i bauta-antologin ”Svensk dikt”. Där är för övrigt också Paul Andersson representerad med ett kort utdrag ur Elegin.

---

Så småningom, närmare bestämt natten till den 20 maj 1957 i Uppsala på en författarkonferens med avslutande middag gick Bo Setterlind vidare och bildade en egen filial inom den svenska nyromantiken, nämligen Romantiska förbundet, ett sällskap för ”romantikens återuppblomstring och förnyelse”. Han bildade inte förbundet ensam även om han valdes till dess första ordförande. Han hade med sig författarna och poeterna Harald Forss (vice ordförande i interimstyrelsen), Lars Englund, Olle Svensson och Bengt Jändel m.fl. Ett 30-tal närvarande antecknade sig som medlemmar i det nya förbundet på den lista som gick runt. Att flera av Romantiska förbundets grundare kämpade både med ekonomi och annat, trots höga litterära kvalitéer, framgår bl.a. av Bengt Jändels öde som jag berört i den här artikeln.

1978 startade Romantiska förbundet tidskriften Aurora, som allt sedan 1982 utkommer med fyra nummer per år och alltså fortfarande existerar. (Fråga undertecknad.)

---

Apropå litterära grupperingar; vad som förbluffar mig när jag läser Gunnar Balgårds initierade bok ”Jack & gänget” om beatrörelsen (som var en mer sammanhållen grupp än jag själv trott fram till nyligen) är samtidigheten på andra sidan Atlanten. Just 1957 presenterades beatförfattarna med Jack Kerouac och Allen Ginsberg i spetsen för första gången i samlad form i den klassiska tidskriften Evergreen Review nr 2 1957. Skillnaderna om man jämför med svenska företeelsen Romantiska förbundet är kanske större än likheterna men 1957 framstår i efterhand för mig som de litterära grupperingarnas år.

Resan till Uppsala och poesiträff i Hornstull

Söndagen den 3 september firar vi Romantiska förbundets 60-årsjubileum med en utflykt till Östgöta nation i Uppsala där förbundet grundades sent på kvällen den 20 maj 1957.
Vi känner på stämningen i biblioteket där det hela skedde och går sedan till Café Fågelsången för en macka och kaffe till självkostnadspris.

Vi samlas kl. 13.00 utanför portarna till Östgöta nation i Uppsala, Trädgårdsgatan 15. Vi tar tåget till Uppsala från Stockholms central 12.11 kostar 95 kronor, samlas i god tid.

Fredagen 15 september börjar poesiträff Aurora på Hornstulls bibliotek kl. 14-16 som vanligt udda veckor.

Alla Välkomna!

Sprid gärna informationen…

Susanna

070-471 52 11

Bengt Jändel och Romantiska förbundets grundande

Vi går långsamt in i arbetet på ett jubileumsnummer av Aurora (nr 1/2017). I år fyller ju Romantiska förbundet 60 år, vilket kommer att uppmärksammas! En del fynd gör man på vägen, när man letar bland gamla böcker och tidskriftsnummer.

En av Romantiska förbundets grundare är poeten och författaren Bengt Jändel (1919-1983). I "Ekofragment", en volym med urval ur hans fem diktsamlingar och efterlämnade dikter skriver hans änka, Birgit Jändel, följande om grundandet av RF och hennes makes roll i det (här ett kort utdrag):

"I maj 1957 bildades i Uppsala Romantiska Förbundet och med bland initiativtagarna till detta var förutom Bengt, Bo Setterlind, Harald Forss, Lars Englund, Olle Svensson med flera. Bengt utarbetade förbundets programförklaring som för övrigt publicerades i Svenska Dagbladet den 8 augusti 1957. I Norrköpings Tidningar den 13 juni 1957 skrev Bengt en understreckare om saken, betitlad Poesin och romantiken. Förbundet har nyligen firat sitt 30-årsjubileum, och har drygt ett par hundra medlemmar. Idén med ett Romantiskt Förbund utlöste på sin tid en hel del rabalder och löje i pressen, men Bengt deltog med liv och lust i förbundets försvar."

Nytt nummer av Aurora

Det försenade nummer 4/2016 av Aurora med temat "Utopier" är nu ute!

Numret presenteras utförligt här på tidskrift.nu.