I skrivande stund
vet jag inte – som varande en av redaktionsmedlemmarna - om tidskriften Aurora kommer
att överleva. Det kommande årsmötet i Romantiska förbundet ger förhoppningsvis
besked om vad som ska hända med tidskriften. Kanske förvandlas den till en årsbok?
Eller så blir ingenting möjligt att åstadkomma med vår usla ekonomi.
Aurora har getts ut
av Romantiska förbundet sedan 1978 så det är inget litet ingrepp om den
försvinner. Tidigare har två andra romantiska tidskrifter lagts ner, Halvdan
Renlings Metamorfos (2009) och retrogardisternas Aorta (2011). Aurora står
ensam kvar bland romantiska poesitidskrifter.
Vi har en bred
definition av romantiken; därför kan det tyckas underligt att vi haft så svårt
att få och behålla det statliga tidskriftsstöd som vi i modesta former uppbar
under 1980- och 90-talen. Det rör sig knappast om någon sekterism när vi talar
för en känslomässig, subjektiv lyrik, en med gott svängrum för den muntliga
inspirationen, så frågan varför vi blev av med tidskriftsstödet lyser verkligen
obesvarad.
Stagnelius har
alltid varit en förebild, hur tiderna än har förändrats i övrigt. Bo
Setterlinds och Harald Forss’ författarskap och författarroller har, som
varande två av förbundets grundare, varit viktiga för oss och lär så förbli. I
övrigt har redaktionen gjort strövtåg i alla tänkbara romantiskt sinnade
författarskap och företeelser.
Aurora lyckades få
fondpengar några gånger, med vars hjälp vi kunde trampa vatten under en begränsad
period. Vår självkänsla sade oss att vi var en, åtminstone potentiellt, viktig
tidskrift, en tidskrift bland andra, trots att vi med ekonomiska mått mätt inte
kunde nämnas i samma andetag som mer gynnade och inflytelserika tidskrifter, som
Ord & Bild, Glänta, OEI och 20TAL, vilka samtliga har ett stöd på långt
över halvmiljonen (den som har mest, Ord & Bild, har 825 000 kr). I
jämförelse kan nämnas att Aurora hade 10 000 kr i kulturstöd så länge det
varade. Nej, språkmaterialismens kritiker har sannerligen aldrig varit ekonomiskt
gynnade.
Aurora grundades
för att värna romantikens kultur- och människosyn och bereda plats för
romantiska tongångar. Här Harald Forss ur det första numret, från 1978:
”Hellre slumpens
skönhet än det kyliga medvetandets isskåpsregulator: att bibehålla en viss grad
av meningsfullhet i de oupphörligt skiftande ordsammanställningarna och att ge
paradoxens spännvidd åt de ord som hotas av utarmning från en grå och vardagsmäktig
värdering, det är i sista hand ett utbrytningsförsök – ur en verklighet som är
på väg att bliva någonting helt annat än verklig.
Det fabulösa
receptet blev åter förbehållet romantikern…”
Ur artikeln och
programförklaringen ”Poesins möjlighet”
Aurora har under
åren publicerat en rad nummer i aktuella och brännande kulturfrågor eller bara
gett utsnitt från den kvalitetskultur vi värnar om Vi har gett ut temanummer om
samtida romantik, om norsk och dansk litteratur, om inopportuna poeter som
tvingats till tystnad, om språkbytare etc.
Är det ålderism när
vi gång på gång nekas kulturstöd? Vi publicerar ju gärna äldre författare och
har dessutom en läsekrets som är något äldre. Ses vi som 1800-talsproselyter, är
det där som kulturrådsskorna klämmer? Ingen skulle vara gladare än jag om det
gick att få klarhet i varför inte skorna passar.
Andreas
Björsten
