De närmaste delarna av torget var reserverade för bokborden (lite kylslaget redan den här tiden på året) medan uppläsningarna ägde rum inomhus på femte respektive sjätte våningsplanet.
Romantiska förbundet hade fyrtio minuter på sig att presentera sina sex medverkande poeter; Alfonso Ambrossi, Gunnel Arvidsson, Andreas Björsten, Pia Isaksson, Ingela Karlssson och Carl Unbom. Inledningstalare var vice ordförande Erik Lindberg som presenterade Aurora och pratade kort om den tidsanda i vilken Romantiska förbundet grundades.
Det hela blev lyckat även om Gunnel Arvidsson missade sin egen läsning på grund av trafikproblem och Alfonso hade fått förhinder (hans dikter lästes i stället av Ingela Karlsson).
Så värst många i publiken var det ju inte men pandemin hade tvingat fram ett system med (begränsat antal) gratisbiljetter för inträde och arrangören Max Edenborg gjorde ett bra jobb med studio 5 där vi uppträdde.
Vad vi inte visste då var att studio 6 hette den större salongen, där uppläsningar skedde parallellt och där de förmodat mest publikdragande namnen fick hålla till; som Linda Skugge som läste för förlaget Anti och den omtalade poeten Bella Batistni med sitt fängelsetema i dikterna. Hade man slagit ihop arrangemangen till en gemensam scen hade fler kunnat ta del av det fullständiga programmet, men tidsbrist kanske avgjorde det hela och fick Poesimässan att pågå på flera platser parallellt.
Det var hur som helst roligt att vara ute i poesivärlden igen och träffa folk, som det verkade mot bakgrunden av en nedtonad pandemi, restriktionerna var inte fullständigt borttagna men det gick dock att röra sig i Medborgarhuset utan att känna någon större risk för smitta.
Live-poesins återkomst är en händelse som är förberedd; kanske rentav förseglad.
Bilderna: Andreas Björsten och Pia Isaksson läser. Foto: Bengt O Björklund
