Harald Forss icke att förglömma
han var nyansernas
älskare
men de nyanser han
såg var inte S-m-å
de hade kraft i
stämman
Harald – din tordönsstämma
hördes över
mängden av
stimmande
litteratörer
du hade börjat
tala i versaler
din vidbrättade
hatt
mot min svarta
mössa
en fråga om
silhuetter
din änka ville se
mig barhuvad
