Monday, June 20, 2022

Årsmötets beslut

Romantiska förbundets årsmöte 2022 var ovanligt välbesökt, speciellt jämfört med de Corona-präglade år som varit. Ett tjugotal besökare – varav några nya ansikten – fyllde ut Swedenborgsbibliotekets lokaler i källarplanet. Fin stämning och en del nya förslag för Auroras överlevnad. Beslöts att ett nummer till av Aurora produceras, det finns ekonomi till det, och utgivningen därefter utvärderas av redaktionen.

Årsavgiften i RF lämnas oförändrad, 250 kronor under nästa år. Styrelsen omvaldes enhälligt, det innebär bl.a. att Alfonso Ambrossi fortsätter som ordförande, Erik Lindberg som vice ordförande medan Susanna Åkerman är kassör. Pia Isaksson fortsätter som sekreterare.


Sunday, June 12, 2022

Årsmötet

Kallelse till Årsmöte i Romantiska förbundet lördagen 18 juni kl. 14.00 i Swedenborgsbiblioteket, Ölandsgatan 51.

 

T-bana Skanstull, Stockholm.

 

Årsmötesförhandlingar och därefter Öppen scen

Förfriskningar och samkväm

Friday, June 10, 2022

Den sista romantiska kulturtidskriften

I skrivande stund vet jag inte – som varande en av redaktionsmedlemmarna - om tidskriften Aurora kommer att överleva. Det kommande årsmötet i Romantiska förbundet ger förhoppningsvis besked om vad som ska hända med tidskriften. Kanske förvandlas den till en årsbok? Eller så blir ingenting möjligt att åstadkomma med vår usla ekonomi.

Aurora har getts ut av Romantiska förbundet sedan 1978 så det är inget litet ingrepp om den försvinner. Tidigare har två andra romantiska tidskrifter lagts ner, Halvdan Renlings Metamorfos (2009) och retrogardisternas Aorta (2011). Aurora står ensam kvar bland romantiska poesitidskrifter.

Vi har en bred definition av romantiken; därför kan det tyckas underligt att vi haft så svårt att få och behålla det statliga tidskriftsstöd som vi i modesta former uppbar under 1980- och 90-talen. Det rör sig knappast om någon sekterism när vi talar för en känslomässig, subjektiv lyrik, en med gott svängrum för den muntliga inspirationen, så frågan varför vi blev av med tidskriftsstödet lyser verkligen obesvarad.

Stagnelius har alltid varit en förebild, hur tiderna än har förändrats i övrigt. Bo Setterlinds och Harald Forss’ författarskap och författarroller har, som varande två av förbundets grundare, varit viktiga för oss och lär så förbli. I övrigt har redaktionen gjort strövtåg i alla tänkbara romantiskt sinnade författarskap och företeelser.

Aurora lyckades få fondpengar några gånger, med vars hjälp vi kunde trampa vatten under en begränsad period. Vår självkänsla sade oss att vi var en, åtminstone potentiellt, viktig tidskrift, en tidskrift bland andra, trots att vi med ekonomiska mått mätt inte kunde nämnas i samma andetag som mer gynnade och inflytelserika tidskrifter, som Ord & Bild, Glänta, OEI och 20TAL, vilka samtliga har ett stöd på långt över halvmiljonen (den som har mest, Ord & Bild, har 825 000 kr). I jämförelse kan nämnas att Aurora hade 10 000 kr i kulturstöd så länge det varade. Nej, språkmaterialismens kritiker har sannerligen aldrig varit ekonomiskt gynnade.

Aurora grundades för att värna romantikens kultur- och människosyn och bereda plats för romantiska tongångar. Här Harald Forss ur det första numret, från 1978:

”Hellre slumpens skönhet än det kyliga medvetandets isskåpsregulator: att bibehålla en viss grad av meningsfullhet i de oupphörligt skiftande ordsammanställningarna och att ge paradoxens spännvidd åt de ord som hotas av utarmning från en grå och vardagsmäktig värdering, det är i sista hand ett utbrytningsförsök – ur en verklighet som är på väg att bliva någonting helt annat än verklig.

Det fabulösa receptet blev åter förbehållet romantikern…”

Ur artikeln och programförklaringen ”Poesins möjlighet”

Aurora har under åren publicerat en rad nummer i aktuella och brännande kulturfrågor eller bara gett utsnitt från den kvalitetskultur vi värnar om Vi har gett ut temanummer om samtida romantik, om norsk och dansk litteratur, om inopportuna poeter som tvingats till tystnad, om språkbytare etc.

Är det ålderism när vi gång på gång nekas kulturstöd? Vi publicerar ju gärna äldre författare och har dessutom en läsekrets som är något äldre. Ses vi som 1800-talsproselyter, är det där som kulturrådsskorna klämmer? Ingen skulle vara gladare än jag om det gick att få klarhet i varför inte skorna passar.

                                                                 Andreas Björsten