Intervju med Li Li
av Andreas Björsten
Dina dikter behandlar teman som
främlingskap och rotlöshet, efter att ha levat så länge med två kulturer i
kroppen och själen. Men jag tycker också att de innehåller mycket ljus,
formuleringar kring poesin som styrkegivare i nästan hopplösa situationer.
Dessutom finns där (en ofta dold) samhällskritik. Kommentar?
Främlingskap och rotlöshet är två viktiga teman i min poesi. De korsas, löper genom min poesi som två röda trådar sedan min andra diktsamling Blick i vattnet. Jag tror att det finns två skäl till detta fenomen: det ena är exilen och det andra är bristen på tillhörighet.
När jag skriver poesi på svenska
saknar jag det självförtroende och den lätthet jag har när jag skriver på mitt
modersmål. Om språket är vårt överlevnadshem, så är varje dikt en stege som
leder ditåt. Hemmet är kanske bara ett ideal, en utopi, en existens som vi tar
för given. I denna mening är poesin det verkliga hemmet. För mig, en
kines vars modersmål är kinesiska, är att skriva på svenska som att vara dömd att
bli en gäst hos verkligheten, en bambu i björkskogen. och känna sig ängslig
hela dagarna. Det är som att dansa på lina, eller för att uttrycka det mer
levande: en saury i Yangtzefloden som försöker bli en torsk i Östersjön. Det är
en svår förvandling.
Jag skrev en gång en diktsvit som
heter "Bambu i björkskog". Den handlar just om främlingskap och
rotlöshet (välj ett stycke ur Där blicken stannar).
Det fanns 24 strofer i dikten, men
när den översatts till (och skrevs om) på svenska blir den bara fyra
strofer. Många saker i dikten kan inte överföras, för de kan inte ge
genklang eller poetisk verkan. Denna situation har jag beskrivit i dikten
"Elegi": Jag använde ett ton kinesiska erfarenheter för att skriva
två korta dikter på svenska. Det är en begränsning och den fördjupar
känslan av att vara Utanför eller rotlös. En smärta
Denna begränsning medför självfallet
också något nytt, vilket gör mig extra vaksam och noggrann när jag
formulera, väljer ord. Det gör något som är skonsamt och lätt på
kinesiska solitt och kraftfullt. Bambu blir björk. Känslosam kinesisk
poesi svalkar och blir till en poesi med Tranströmerliknande lugn och
precision.
Du debuterade 1988 med det lilla
häftet Sömnlös, dikter med illustrationer av Quin Dali.
Hur ser tillkomsthistorien bakom
den boken ut? Du bodde då redan i Sverige, för att studera svenska språket och
för att översätta bl.a. Tranströmer. (Rätta mig om jag har fel.)
Skrev du dikterna i Sömnlös direkt
på svenska?
Sömnlös (1988) är min första
diktsamling på svenska. det var mitt tidigaste verk, skrivet mellan 1984 och
1987. En svensk vän till mig som brukade resa till Kina vid den tiden
läste några av dikterna jag översatt till svenska, sa att han gillade det och
kontaktade sedan ett förlag som drevs av hans släktingar... Jag är fortfarande
mycket tacksam mot denna vän, och känner att ödet är outgrundligt.
Trettiotre år senare beslutade
Smockadoll att ge ut ett dikturval från mina senaste sju
samlingar. Förläggaren Kristian Karlsson är poet, han valde två dikter
från "Sömnlös". Jag litar på hans omdöme. Självklart skulle
jag, om jag skulle välja, välja två eller tre till. Dessa dikter är
uppenbarligen influerade av Tomas Tranströmer, vars samlade dikter jag för tio
år sedan översatt till kinesiska. Jag gillar hans exakta och koncisa
uttrycksmetod som påminner omTang-poesi.
När jag läser urvalsvolymen med dina
dikter 1988-2007, Från Sömnlös till Ursprunget, slås jag av hur
komprimerad den är. Du har skrivit om och bearbetat dikterna, oftast i
förkortande riktning. Dikterna har blivit tätare och så att säga rikare på
associationer.
Inte nog med det, du har även valt
bort många dikter helt och hållet, så att dina dittills utgivna sju diktsamlingar
ryms på endast 130 sidor. Varför har du valt denna strategi, att arbeta om och
förkorta?
Bra fråga. Som jag sa i
förordet till det nyutkomna dikturvalet: att revidera tidigare dikter, att
komprimera dem, är för att göra dem till bättre dikter, och det är som att
ändra på en nyskriven dikt eller bygga om ett gammalt hus. En mycket
viktig anledning är ju förstås att min svenska har förbättrats med tiden, så
jag har upptäckt problem jag inte såg tidigare, som t. ex. felaktiga ordval, som är ödesdigert
för en dikt. Att ta bort onödiga ord höjer förvisso kvaliteten på en
dikt.
Låt oss återvända för en stund till
debutboken Sömnlös, som jag har i min ägo, Den finns i urvalet endast
representerad med två dikter. Skulle inte en dikt som exempelvis Kretsar ha platsat
i urvalet?
Vi måste in i en krets
Jorden har svävat in i en krets
som givit den sitt ljus, men även
omgärdat den med mörker
Dikten fortsätter så.
Det är en av flera starka dikter i
debutsamlingen; jag nämner den som ett exempel. Vad tycker du själv om de
dikter du valt bort?
"Sömnlös" är i stort sett
rätt omogen. Dikten du nämnde är en av mina favoriter, den har lyckats gestalta
mina erfarenheter av livet när jag var ung. Den är en fin dikt. Eftersom
det valdes av förlaget så lade jag mig inte i. De har nog sina egna perspektiv.
men jag kan tänka mig att ta in den i mitt samlade verk.
Diktsamlingen Att fly (1994)
är nerbantad till hälften. Tio dikter är kvar av ursprungligen tjugo. Är det
ungefär de proportionerna du valt eller varierar det från diktsamling till
diktsamling hur många dikter du tar med i urvalet? Har du någon favorit bland
dina tidigare diktsamlingar?
Jag var i Italien när jag fick dina
frågor i mailet och hade inga av mina tidigare diktsamlingar till
hands. Som jag nyss sa, valdes dessa dikter av förlaget. Jag litar på dem.
Men det finns några dikter jag själv gillar. Dessa dikter vill jag gärna revidera
för en kommande utgivning
Jag tror mig förstå att du skriver
dina poesiböcker direkt på svenska, åtminstone de flesta av dem. Jag vet inte
hur lätt eller svårt det är för dig, att vara poet, men du är en språkets
mästare i min värld! (Kommentar)
Många av mina dikter är först
avfattade på kinesiska, sedan översatta till svenska, omskrivna och förvandlade
till en svensk dikt. Detta gäller särskilt när det handlar om dikter som
involverar kinesiska teman. Detta görs å ena sidan för att bevara detaljer
och känslor, och å andra sidan för att ha ett stadigt grepp för att greppa
sakers väsen. Att skriva poesi är i slutändan en sorts översättning. Du
måste använda det språk som ligger närmast saken. Svenskan, ett
andraspråk, hjälper mig att ompröva mitt poetiska språk med en lugn och nykter
blick. Som ett resultat blev det en hybrid av de två språken.
Jag är medveten om att jag inte kan
använda svenska lika flytande som en svensk, och en perfekt svensk dikt finns i
de nedersta 5% av språket, och det är därför jag känner att jag inte är hemma.
Jag är inte fullt fri.
Men jag är en person som är väldigt
känslig för språk. När jag var 16 skrev jag en hel del metriska
dikter. Den metriska dikten får en att tänka på orden. När jag
skriver svenska använder jag samma känslighet. Efter att ha skrivit en
dikt läser jag upp den högt. I en dikt är verb väldigt viktiga, och om du
använder dem väl kommer de att göra dikten levande. Så är fallet med
Tranströmers poesi. En charmig dikt skapas ofta av dessa livfulla ord.
Din andra urvalsvolym på Smockadoll
förlag, Där blicken stannar, med underrubriken Nya dikter, är den att
betrakta som en självständig diktsamling eller ingår där i själva verket flera
planerade samlingar du skrivit sedan 2008?
Min nya diktsamling "Där
blicken stannar", ville i början skriva om min far, och jag skrev mer än
30 dikter, som handlade om Kinas politik, samhälle och historia, men till slut
fann jag att bara sex sju dikter kan bli en begriplig svenskspråkig
poesi. Så det blev vad det är nu. Teman är fortfarande samma: resa (flykt) -
söka rötter – resa (flykt). Diktsamlingen liknar i strukturen den tidigare boken
"Ursprunget", som skrevs om min mamma.
Hur ser du på svenskan som ett
poesispråk jämfört med kinesiskan?
Svenska är inte mitt modersmål och
det är svårt för mig att bedöma rätt. Men jag tycker svenska är ett bra
poetiskt språk, det är väldigt musikaliskt och smidigt. När jag skrev
poesi på svenska blev mina dikter plötsligt koncisa och tuffa, och fulla av
järnkraft, vilket förde mig tillbaka till de bästa dikter som skrevs under
Handynastin för två tusen år sedan: enkelhet och uppriktighet. Kinesiskan
har efter mer än tretusen år av evolution blivit mycket komplex. Den har
många insinuationer, kryptiska ord, symboler. En lax, tillagad på
kinesiska, kommer att läggas till med gräslök, ingefära, sojasås, socker,
sichuanpeppar, matlagningsvin och andra smaktillsatser. På svenska är det
mycket lättare. Smaken är förstås också annorlunda.
Så när en av mina kinesiska dikter
på 20 rader överförs till svenska, kan den ofta förlora fler rader. Och
detta är priset för att hitta ett hem, eller tillhörighet.
(ur Aurora nr 1-2 2022)
Fotot på Li Li är taget av Lai Er,
