Glöm inte Sundbybergs poesibibliotek!

Uppläsningar och nya öppningar

Det känns att Sundbybergs bibliotekarier är stolta över stadens satsning på poesi och poesilitteratur när man läser deras informations- och programblad på nätet. Ända sedan 1980-talet har man satsat på poesin med speciell förkärlek i bibliotekets verksamhet och lyfter gärna fram det faktum att man i dag har nästan 3000 volymer diktsamlingar, varav merparten ligger i s.k. öppet arkiv, det vill säga är fritt fram att botanisera bland.

Visst, Sundbyberg är inte stort, men sådana här satsningar saknar inte betydelse. Det kan påverka andra kommuner att göra något liknande, eller helt enkelt innebära att en spännande om än vardaglig verksamhet lyfts fram lite mer.

Jag minns att Kerstin Norborg var speciell poesibibliotekarie under kulturhuvudstadsåret (inte för att jag har några speciellt goda minnen av satsningarna i övrigt under det här året, men det här vill jag minnas var lyckat).

Jag intervjuade Kerstin för tidningen Metro – som någon gång hade kulturartiklar – om hennes jobb och det blev väl någon liten blänkare om poesins särart, eller så. Man nämner i återblickar!att bl.a. Petter Lindgren och Jenny Wrangborg har gästat Signalfabriken (där biblioteket huserar sedan 2013) med uppläsningar – och det tyder ju på god smak. Det står också att ”legendariska scenpoeter” /…/  som Bruno K Öijer och Ulf Lundell” finns representerade i poesibiblioteket. Det är förstås rätt att ta fram estradpoesin och rockpoesin med mer än armbågen men det är ändå ett faktum att Ulf konsekvent tackat nej till att delta i (poesi)uppläsningar. Jag frågade U. L. och han svarade att nej, jag gör inga uppläsningar, det är rockmusiken som är min grej. Så var det i alla fall då, tidigt 90-tal.

 

Den 20/3 gästar jag och Jonas Ellerström den öppna scenen på Sundbybergs bibliotek för en kortare presentation av Peter Lindforss. Det blir hittills opublicerad poesi av denna lysande poet vars inflytande länge var orättvist reducerat till ett minimum. 

De öppna kvällarna under våren är ett samarbete mellan Sundbybergs bibliotek och Romantiska förbundet. Övriga kvällar är 24/1 (premiär), 21/2, 17/4 och 15/5. Samtliga onsdagar kl 18-19.

 

Aktuella datum

Jag skriver ner två datum och sitter och tittar på dem. På något sätt hör de ihop.

Först 3 april, Stagnelius dödsdag. 200 år har gått, men detta datum står kvar.

Ingen har väl fått så mycket postum kärlek som han, i förhållande till hur det var under hans levnad. Generationer av missförstådda har hittat hem till hans diktvärld. Det gjorde så ont att vara honom men ibland måste han ha känt euforin porla i fingertopparna när han satte pennan till pappret.

***

Han är född 4 april, trubaduren Staffan Percy, Bo Setterlinds uttolkare. Romantikens återkomst krävde en duo som reste runt i landet, deklamerade och sjöng, sov över i ständigt överraskande inkvarteringar. Om detta kan Staffan Percy berätta mycket och fängslande.

Drömmens skepp – seglar det fortfarande efter att det ständiga turnerandet sedan länge tagit slut? Många hälsningar till Staffan Percy, 77 år på tisdag, en traditionsbärare och charmerande person.

 

Arbetet på Romantiska förbundets årsbok på temat Bo Setterlind fortsätter.

Inför Bo Setterlinds märkesår

Lyft diskussionen,

ta hand om ljuset!

Preskriberade romantiker

kommer alltid att finnas.

Alltid sårbara

skickar vi friheten framför oss.

Harald Forss mot mängden

Harald Forss icke att förglömma

han var nyansernas älskare

men de nyanser han såg var inte S-m-å

de hade kraft i stämman

 

Harald – din tordönsstämma

hördes över mängden av

stimmande litteratörer

du hade börjat tala i versaler

 

din vidbrättade hatt

mot min svarta mössa

en fråga om silhuetter

din änka ville se mig barhuvad

Årsmötets beslut

Romantiska förbundets årsmöte 2022 var ovanligt välbesökt, speciellt jämfört med de Corona-präglade år som varit. Ett tjugotal besökare – varav några nya ansikten – fyllde ut Swedenborgsbibliotekets lokaler i källarplanet. Fin stämning och en del nya förslag för Auroras överlevnad. Beslöts att ett nummer till av Aurora produceras, det finns ekonomi till det, och utgivningen därefter utvärderas av redaktionen.

Årsavgiften i RF lämnas oförändrad, 250 kronor under nästa år. Styrelsen omvaldes enhälligt, det innebär bl.a. att Alfonso Ambrossi fortsätter som ordförande, Erik Lindberg som vice ordförande medan Susanna Åkerman är kassör. Pia Isaksson fortsätter som sekreterare.

Årsmötet

Kallelse till Årsmöte i Romantiska förbundet lördagen 18 juni kl. 14.00 i Swedenborgsbiblioteket, Ölandsgatan 51.

 

T-bana Skanstull, Stockholm.

 

Årsmötesförhandlingar och därefter Öppen scen

Förfriskningar och samkväm

Den sista romantiska kulturtidskriften

I skrivande stund vet jag inte – som varande en av redaktionsmedlemmarna - om tidskriften Aurora kommer att överleva. Det kommande årsmötet i Romantiska förbundet ger förhoppningsvis besked om vad som ska hända med tidskriften. Kanske förvandlas den till en årsbok? Eller så blir ingenting möjligt att åstadkomma med vår usla ekonomi.

Aurora har getts ut av Romantiska förbundet sedan 1978 så det är inget litet ingrepp om den försvinner. Tidigare har två andra romantiska tidskrifter lagts ner, Halvdan Renlings Metamorfos (2009) och retrogardisternas Aorta (2011). Aurora står ensam kvar bland romantiska poesitidskrifter.

Vi har en bred definition av romantiken; därför kan det tyckas underligt att vi haft så svårt att få och behålla det statliga tidskriftsstöd som vi i modesta former uppbar under 1980- och 90-talen. Det rör sig knappast om någon sekterism när vi talar för en känslomässig, subjektiv lyrik, en med gott svängrum för den muntliga inspirationen, så frågan varför vi blev av med tidskriftsstödet lyser verkligen obesvarad.

Stagnelius har alltid varit en förebild, hur tiderna än har förändrats i övrigt. Bo Setterlinds och Harald Forss’ författarskap och författarroller har, som varande två av förbundets grundare, varit viktiga för oss och lär så förbli. I övrigt har redaktionen gjort strövtåg i alla tänkbara romantiskt sinnade författarskap och företeelser.

Aurora lyckades få fondpengar några gånger, med vars hjälp vi kunde trampa vatten under en begränsad period. Vår självkänsla sade oss att vi var en, åtminstone potentiellt, viktig tidskrift, en tidskrift bland andra, trots att vi med ekonomiska mått mätt inte kunde nämnas i samma andetag som mer gynnade och inflytelserika tidskrifter, som Ord & Bild, Glänta, OEI och 20TAL, vilka samtliga har ett stöd på långt över halvmiljonen (den som har mest, Ord & Bild, har 825 000 kr). I jämförelse kan nämnas att Aurora hade 10 000 kr i kulturstöd så länge det varade. Nej, språkmaterialismens kritiker har sannerligen aldrig varit ekonomiskt gynnade.

Aurora grundades för att värna romantikens kultur- och människosyn och bereda plats för romantiska tongångar. Här Harald Forss ur det första numret, från 1978:

”Hellre slumpens skönhet än det kyliga medvetandets isskåpsregulator: att bibehålla en viss grad av meningsfullhet i de oupphörligt skiftande ordsammanställningarna och att ge paradoxens spännvidd åt de ord som hotas av utarmning från en grå och vardagsmäktig värdering, det är i sista hand ett utbrytningsförsök – ur en verklighet som är på väg att bliva någonting helt annat än verklig.

Det fabulösa receptet blev åter förbehållet romantikern…”

Ur artikeln och programförklaringen ”Poesins möjlighet”

Aurora har under åren publicerat en rad nummer i aktuella och brännande kulturfrågor eller bara gett utsnitt från den kvalitetskultur vi värnar om Vi har gett ut temanummer om samtida romantik, om norsk och dansk litteratur, om inopportuna poeter som tvingats till tystnad, om språkbytare etc.

Är det ålderism när vi gång på gång nekas kulturstöd? Vi publicerar ju gärna äldre författare och har dessutom en läsekrets som är något äldre. Ses vi som 1800-talsproselyter, är det där som kulturrådsskorna klämmer? Ingen skulle vara gladare än jag om det gick att få klarhet i varför inte skorna passar.

                                                                 Andreas Björsten