Ukrainska hästar över Paris - en antologi ukrainsk poesi

nedanstående presentation publicerad med respekt för det kämpande Ukraina och med tillstånd från översättaren Per-Arne Bodin

”Ukraina är ett eget land, med ett eget språk, en egen kultur och en egen historia.”

Så börjar förordet till den lilla poesivolymen Ukrainska hästar över Paris. Det är författaren och forskaren, sedermera professorn i slaviska språk, Per-Arne Bodin som gett ut och översatt två ukrainska poeter, Ivan Dratj och Lina Kosenko (Arbetarkultur, 1987).

Bodins förord är informativt. Han fortsätter; ”På grund av historiska orsaker är förhållandet mellan Ukraina och Ryssland ännu mer komplicerat än förhållandet mellan Ryssland och andra Sovjetrepubliker.”

I trehundra år – från början av 1300-talet till mitten av 1600-talet var Ukraina en del av Polen. ”Genom detta förhållande öppnades Ukraina för västerländskt inflytande mycket mer än det Moskovitiska riket. Häri ligger också början på Ukrainas egenart i andra avseenden.”

Taras Sjevtjenko (1814-1861) brukar betraktas som Ukrainas natiionalskald. I sin översättningsvolym har dock Per-Arne Bodn valt att fokusera på två moderna poeter, Ivan Dratj (1936-2018) och Lina Kostenko (1930-). Båda tillhörde den gruppering som brukar kallas sextiotalisterna; en generation sovjetukrainska författare som debuterade på 50- och 60-talen och som bröt med den socialistiska realismen inom litteraturen. Många av dem dömdes till långa fängelsestraff för antisovjetisk propaganda och borgerlig nationalism (källa: Wikipedia och Per-Arne Bodin).

Ivan Dratj föddes 1936 i en liten stad inte långt från Kiev. Han studerade film i Moskva, och han har arbetat som filmfotograf. Hans första diktsamling Solrosen utkom 1962. ”Dratj är på samma gång en mycket ukrainsk och mycket internationell poet. Han tar ofta upp teman från det västerländska kulturarvet /…/ men Ukraina, och särskilt det ukrainska landskapet finns ständigt närvarande, om inte som ämne eller motiv så som bildled i hans metaforer” (Per-Arne Bodin).

                                               -

            Träden väntar på mig

 

            Träden väntar på mig

            och löven faller på stigen.

            Och stjärnorna faller i min hand.

            Och sömnen faller i gräset.

 

            Och där man väntar på mig,

            gnisslar grinden sorgmodigt,

            och himlen sveper en yllehalsduk

            om halsen mot vinden.

 

            Där man väntar på mig,

            håller man fingertopparna mot läpparna,

            håller man skämtet i dödens grepp,

            håller man tårarna borta.

 

            Se, där man väntar på mig,

            irrar mitt förvirrade förstånd,

            med byxorna uppkavlade till knäna,

            i det varma regnet, under träden.

 

            Där man väntar på mig,

            breder man ut tung lärft.

            Sträcker ut tunga armar

            och hårda budord.

            av Ivan Dratj, övers. Per-Arne Bodin

Aurora tema Bo Setterlind (nr 4/21)

Auroras temanummer om Bo Setterlind är nu ute sedan några veckor. Det är med mer än vanlig stolthet som Auroras redaktion kan presentera detta nummer. Bo Setterlinds författarskap och namn har ju ända sedan grundandet 1957 varit intimt sammanbundet med RF. Numret har sin utgångspunkt i Setterlind-firandet den 24 augusti (skaldens födelsedag) som också var det länge emotsedda releasedatumet för en ny Setterlind-antologi, Strängnäs är inte som andra städer. Det är Strängnäs-bibliotekarien och litteraturutvecklaren Peter Björkman som samlat valda texter ur Setterlinds produktion som handlar om Strängnäs, även en del andra favoriter.

Auroras huvudredaktör Erik Lindberg begav sig till Strängnäs, tog del av firandet och gick på promenad bland de historiska omgivningarna. I en längre essä skildrar Erik Lindberg Setterlinds roll i det romantiska genombrottet ca 1950.

Andreas Björsten bidrar med en intervju med Bo Setterlnds musa, Ulla Liefwendal samt med en dikt om Bo Setterlinds namnteckning (den definitiva versionen). I övrigt innehåller numret dikter av Leena Kuisma samt bild och dikt av numrets konstnär, Marita Ekblad. Omslagsbilden, med en bildsatt Setterlind-dikt, är från fotografen Lars Sjöbergs utställning på Multeum, Strängnäs kulturhus.

Under arbetet med det här numret har vi tacksamt tagit emot synpunkter av Bo Setterlinds son, Carl Johan Setterlind.

Poesimässa - och Romantiska förbundet finns med på ett hörn

Förra helgen, 10-12 september, var det dags för Poesimässan på Stockholms stadsbibliotek, denna gång på det efter renovering nyöppnade Tranströmer-biblioteket vid Medborgarplatsen.

De närmaste delarna av torget var reserverade för bokborden (lite kylslaget redan den här tiden på året) medan uppläsningarna ägde rum inomhus på femte respektive sjätte våningsplanet.

Romantiska förbundet hade fyrtio minuter på sig att presentera sina sex medverkande poeter; Alfonso Ambrossi, Gunnel Arvidsson, Andreas Björsten, Pia Isaksson, Ingela Karlssson och Carl Unbom. Inledningstalare var vice ordförande Erik Lindberg som presenterade Aurora och pratade kort om den tidsanda i vilken Romantiska förbundet grundades.

Det hela blev lyckat även om Gunnel Arvidsson missade sin egen läsning på grund av trafikproblem och Alfonso hade fått förhinder (hans dikter lästes i stället av Ingela Karlsson).

Så värst många i publiken var det ju inte men pandemin hade tvingat fram ett system med (begränsat antal) gratisbiljetter för inträde och arrangören Max Edenborg gjorde ett bra jobb med studio 5 där vi uppträdde.

Vad vi inte visste då var att studio 6 hette den större salongen, där uppläsningar skedde parallellt och där de förmodat mest publikdragande namnen fick hålla till; som Linda Skugge som läste för förlaget Anti och den omtalade poeten Bella Batistni med sitt fängelsetema i dikterna. Hade man slagit ihop arrangemangen till en gemensam scen hade fler kunnat ta del av det fullständiga programmet, men tidsbrist kanske avgjorde det hela och fick Poesimässan att pågå på flera platser parallellt.

Det var hur som helst roligt att vara ute i poesivärlden igen och träffa folk, som det verkade mot bakgrunden av en nedtonad pandemi, restriktionerna var inte fullständigt borttagna men det gick dock att röra sig i Medborgarhuset utan att känna någon större risk för smitta.
Live-poesins återkomst är en händelse som är förberedd; kanske rentav förseglad.

Bilderna: Andreas Björsten och Pia Isaksson läser. Foto: Bengt O Björklund

Aurora nr 3/2021 – ”Varia”

Som redaktör för en litteraturtidskrift kan man i huvudsak inta två olika positioner i förhållande till ens material och ens bidragsgivare.
Man kan luta sig tillbaks, låta materialet ge sig tillkänna och lita på att det av sig självt på något mystiskt sätt formerar sig för publicering i ett nytt nummer.
Eller så kan man inta en mer aktivistisk hållning, jaga på sina bidragsgivare och redigera materialet noga allt efter det kommer in, allt i syfte att nå någon speciell effekt, uppfylla en viss vision av numret som helhet.
Naturligtvis är det sällan eller aldrig i verkligheten så här renodlat, men grunddragen finns.
Den sistnämnda hållningen brukar leda till bestämda temanummer.
Den första, mer avslappnade hållningen från redaktörernas sida, kan däremot leda till blandade tidskriftsnummer, där Varia eller variation blir själva temat eller idén. Ett sådant nummer är nr 3/2021 av Aurora.

Sålunda inleds numret med en lång intervju av ansvarige utgivaren Erik Lindberg med författaren Anders Johansson, som poet en trotjänare i diktandet kring det mänskliga predikamentet.

Därefter ett kort debattinlägg i form av en dikt av undertecknad om fjolårets återupptäckt, poeten Anna Greta Wide (var hon egentligen någonsin så helt bortglömd?)

Numret fortsätter med presentationer och dikter av två latinamerikanska poeter, Lezama Lima och Ricardo Molinari, översatta av Skärholmsbon Jaime Lopez Thurén.

Det nya numret både avslutas och stegras med en synnerligen välfylld bokhylla med recenserade böcker, en nyhet för Aurora! Recenserade är böcker av Johan Rantala Bonnier, Niklas Schiöler, Lars G. Gustafsson, Alfonso Ambrossi och Gunnel Arvidsson. Variation var ordet.

Minne med Alf Hambe

I den milda fyllan och villan
gav vi oss iväg utan att ha allting med oss;
dagens hedersgäst Alf Hambe
utan sin favoritportfölj med sångtexter
han nyss framträtt med
Vi upptäckte det efter någon timme
och återvände till platsen medan hoppet
förtvivlat sjönk
men (scenförändring):

Den stora halländske vispoeten
sparkade hål i luften
när han återsåg sin mapp med texter på Orient-Expressen
där vi hade suttit och pokulerat
i ett regn av gemensamma planer
vem blev inte glad av att se det
han tog ett jublande språng
och etsade sig fast
i servitrisens minne

Bo Setterlinds namnteckning

Bo Setterlind skrev sin namnteckning med en stjärna i slutet
därmed blev det en ljus dedikation varje gång
oavsett hur han mådde, hur dagsformen var
satte han sig först som sist i samklang med det höga
så enkelt som ett påhitt i det nystartade Romantiska förbundet
som en barnteckning
lyste han

Att vara Göteborgsförfattare

Har ni varit med om följande: Bland ett kompisgäng av unga poeter som umgås på krogen och på uppläsningar finns det två som bestämmer sig för att flytta till Göteborg. Ganska kort tid därefter omnämns de som ”Göteborgsförfattare” i tidningen. Detta hände för tjugo år sedan och det väckte hos mig tanken på att Göteborgsförfattare var något speciellt. (Ingen hade ju kallat dem Stockholmspoeter så länge de bodde i huvudstaden.) I nya numret av Aurora (1-2/2021) med västsvenskt tema ställer jag samma fråga till både Lina Ekdahl och Ragnar Strömberg: Innebär det någon speciell roll att vara Göteborgsförfattare?

Fler bidrag i numret: Erik Lindberg presenterar den återupptäckta, tidigt bortgångna poeten Anna Greta Wide. Intervju med Dick Claésson på Litteraturbanken. Intervju med Kristin Bjarnardóttir, författarinna verksam vid Författarcentrum Väst. Dikt av Dan Andersson, som bodde i Göteborg under sin tid som journalist 1917-18. En Göteborgsvandring med Carita Forslund till platser associerade med Viktor Rydberg. Samt en förteckning (långt ifrån komplett) över författare från Göteborg och Västsverige. M.m. m.m.

I dessa dagar när Göteborg - och Borås - fyller 400 år, känns det självklart att uppmärksamma västsvensk litteratur. Men även utan koppling till några jubileum hade det här numret blivit av.